Vägen till bussen har aldrig varit så lång som denna dag. Vilgot gick sakta mot hållplatsen. I huvudet försökte han komma på om han glömt något inför sin resa. Det var dock svårt. Han såg bara sin pappas besvikna blick. Hans svidande ord ekade ”Det finns inget att upptäcka längre. Stanna hemma och jobba. Då gör du iallafall någon nytta!”.
För varje meter bussen körde blev hans fars ord svagare och svagare. När de svängde in på torget framför järnvägsstationen så hade Vilgot ett leende på läpparna. Han tryckte en liten anteckningsbok mot bröstet. Den lilla tummade bruna boken var Vilgots mest värdefulla egendom. Under många långa nätter hade han bläddrat fram och tillbaka i den. Han har läst den från pärm till pärm så många gånger att han nästan kan den utantill. Nu skulle han äntligen ta reda på om allt som står i den är sant.
No comments:
Post a Comment