Den lilla trollkarlen hugger sig försiktig genom repen som binder Vilgot. Det tar ett par hugg innan repen lossnar och han är lös. Vilgots armar är helt domnade och sticker av att ha varit bundna. Snart är även benen fria också. Den lilla mannen bugar, fnissar och försvinner in i mörkret.
”Vänta! Vem är du?” ropar Vilgot. Han får inget svar. Små snabba fotsteg är allt han hör och strax är det tyst igen.
Det tar en stund för känseln att komma tillbaka till Vilgots armar och ben. Han reser sig vingligt och gnuggar sina armar. Hans ögon är ganska vana vid mörkret nu och han börjar utforska rummet. Trollkarlen hade inte gett sig av mot utgången och den vattenfyllda korridoren utan åt andra hållet. Kan det finnas en annan utgång? Han går fram till väggen. Relieferna föreställer en samling av små människor som vandrar mot ett stort träd. De går in genom en öppning nära rötterna. Det är ett hål. Resten av reliefen är ganska grund. Inget är särskilt djupt hugget ur stenväggarna. Vilgot sticker försiktigt in ett par fingrar. Det verkar finnas en knapp där inne. Han trycker. Ett svagt klick och en halvmeterstor lucka svänger upp bredvid honom. En annan väg ut?
No comments:
Post a Comment