Vilgot blinkar och kisar i det starka ljuset. Ögonen försöker anpassa sig efter att han har varit så länge i mörkret. Han anar en skepnad i dörröppningen.
”Ursäkta. Jag vet inte var jag är.” svarar Vilgot.
”Men så du ser ut! Vad har hänt?” svarar skepnaden.
Här inser Vilgot hur trött han egentligen är och sjunker ner på knä. Det sista han ser innan allt blir svart är hur kvinnan i dörren kastar sig fram och fångar honom innan han träffar stengolvet i källaren.
”KA-BRAK!!!”
Vilgot sätter sig käpprätt upp i sängen. Ett kraftigt regn slår mot det lilla fönstret bredvid sängen. Kraftiga blixtar lyser upp rummet. Han lägger sig ner igen. Hans huvud värker, nej hela kroppen värker. Han tittar runt i det lilla rummet. På en stol står en kanna vatten, ett glas och ett par kex. Sakta sätter han sig upp och häller upp ett glas vatten. Han tömmer glaset i ett svep och fyller det igen. Utanför rasar stormen.
No comments:
Post a Comment