Det snurrar fortfarande lite i huvudet på Vilgot. Han sätter sig upp och stirrar ner på sina fötter. Han är inte en höna längre! På marken ligger det några fjädrar. Den underliga lilla mannens trollformel måste ha släppt. Han ställer sig upp. Det konstigt formade rummet är både lågt och högt i tak samtidigt. Dörren är nästan gömd i vinklarna. Vilgot lyckas trycka upp den tröga dörren och kommer ut i en mörk korridor. Han hör ett svagt sorl. Det låter som några som pratar men han kan inte höra var ifrån. Han fortsätter försiktigt i mörkret. Korridoren slutar vid en dörr. Ljus strömmar ut från springan under dörren. Rösterna han hörde har tystnat. Har de gått eller har de hört honom? Vilgot trycker försiktigt ner dörrhandtaget och gläntar på dörren. Han kisar i det starka ljuset. Det starka skenet kommer från mitten av det väldigt stora rummet. Där på en plattform står en glasbur. Ljuset är så starkt att Vilgot inte kan titta rakt på det. Han tycker sig se att det rör sig i glasburen. Efter en stund har han vant sig vid det starka ljuset och nu kan han se att det är en groda! En gigantisk uppsvälld, lysande groda som svävar.
No comments:
Post a Comment