Vilgot följer efter männen. Det är inte svårt för de pratar livligt och högt. De diskuterar vad de skall göra med alla pengar de kommer tjäna. Den store mannen säger inte mycket. Han verkar koncentrerad på väderstrecken. Vilgot tycker det verkar som han räknar steg. Efter att ha vandrat i ungefär en halvtimme passerar de staden med alla klockorna. De öster ut. Hela tiden öster ut. En timme senare gör männen upp läger och lägger sig för att sova. Nu ser Vilgot att den store mannen har en gammal anteckningsbok, likadan som sjökaptenens. Denna har rött omslag. Kan det ha funnits två? Beskrivningen av sjökaptenens expedition fortsatte nog i denna! De måste ha förstört den bruna boken för att de inte ville att någon skulle kunna följa deras spår. Var skulle den röda boken leda dem? Fanns det ledtrådar till vad sjökaptenen letade efter? Det är inte så kallt men Vilgot skakar tänder så mycket att han tror att männen skall höra honom. Han lyckas somna men bara korta stunder i taget.
Vilgot har varit vaken länge när männen bryter upp och fortsätter sin vandring. Han är så trött att han inte ser var han sätter foten och han kliver rakt på en torr gren! Det låter som ett pistolskott i den tysta skogen. Vilgot kastar sig ner bakom ett träd. Männen har tystnat. Han hör ingenting och efter en stund vågar han titta fram. Alldeles vid trädet står de tre männen!
”Jasså, du lyckades följa efter oss! Då är det lika bra att du får följa med.” Ett par starka nävar rycker tag i Vilgot och drar upp honom.
No comments:
Post a Comment