Den store mannen går fram. Vilgot kan inte se vad han gör men han ser hur mannens axlar sjunker och han hör en djup suck.
”Jag var väl naiv som trodde att skatten skulle vara kvar.” Han vänder sig om. I handen håller han en papperslapp med något skrivet på den. Han knycklar ihop pappret och låter det falla till marken. Han tar fram den röda anteckningsboken och slänger iväg den.
”Släpp grabben. Vi har inget här att hämta”
”Men Chefen, han kan ju skvallra!” säger kumpanen som fortfarande håller fast Vilgot.
Den store mannen går fram till Vilgot. Han är huvudet längre och betydligt bredare.
”Han kommer inte säga något. Heller hur grabben?”
Vilgot svarar inget utan stirrar bara argt tillbaka. Mannen tar fram ett rep.
”Hur som helst kommer han inte kunna berätta för någon och ingen kan hitta honom!” säger han och ler.
Vilgots ögon blir stora som tefat. Vad skall de göra med honom? Han försöker ta sig loss men de har för bra grepp om honom. Den store mannen surrar repet runt Vilgot. De sätter honom på marken vid upphöjningen och tar sin packning och lämnar rummet.
”Men … ni kan ju inte bara lämna mig här! Hallå! HALLÅ!” ropar Vilgot efter de tre männen som inte ens vänder sig om. Rummet blir becksvart. Han hör hur männen vadar iväg i det leriga vattnet i korridoren tillbaka till utgången.
Efter en stund vänjer sin han ögon sig vid mörkret. Ett svagt ljus strilar ner från taket. Han kan nu se att väggarna i rummet är även de täckta med bilder uthuggna i stenen. Bilderna i korridoren hade visat människor som bygger något. Dessa bilder ser det ut att berätta en historia. Vilgot kan inte se ordentligt i det svaga ljuset men han tycker sig se både stora och små figurer. Är det barn? Nej, de är för små. Det ser faktiskt ut som de underliga figurerna som han träffade på i skogen. De som förvandlade honom till en höna! Vilgot kämpar för att komma loss men repet är för hårt knutet och knoparna för bra. Efter en stund somnar han av utmattning. Han drömmer att han fryser. Han går i långa mörka korridorer. Det är vatten i taket istället för på golvet. Det droppar ner på honom hela tiden som ett kallt regn. Han går och går och går.
Vilgot varnar av att han blir petad på. Framför honom står den lilla trollkarlen som förvandlade honom till en höna! I handen håller han en kniv som i den lilla mannens händer är stor som ett svärd. Han höjer den och hugger!
No comments:
Post a Comment