Monday, 15 October 2018

Inktober 2018 - 15

Dagens ord: Weak (svag)

Vilgot vandrar runt i den underliga staden. Tickandet från alla klockor gör honom yr. Allt börjar snurra. Han känner sig plötsligt svag och vinglar på sina små hönsben. Han tror han ser en person kliva ut från ett av husen men allt är suddigt. Han försöker ropa men det kommer bara ett hest kacklande ur näbben. Sen blir allt svart.

Sunday, 14 October 2018

Inktober 2018 - 14

Dagens Inktober-ord: Clock (Klocka)

Staden innanför muren liknar inget som Vilgot sett. Inget hus är det andra likt. Fina villor. Hus som ser ut som små slott. Ruckel som nästan inte håller ihop. Moderna betong och glas-hus. Det var som om man plockat hus från olika länder och satt dem tillsammans. Det var en sak som alla hus hade gemensamt. Det sitter klockor på alla hur. Stora, små, gamla och nya. Stora urverk med figurer som vandrar omkring vid varje hel timme. Rena urtavlor som sådana man har på en tågstation. Vilgot hör hur klockorna tickar. Då inser han att staden är helt öde. Han har inte sett någon annan än vakten som stod utanför grinden.

Saturday, 13 October 2018

Inktober 2018 - 13

Hönan Vilgot är tillbaka! Dagens ord: Guarded (vaktad)

Vilgot vaknade av att någon puttade på honom. Han slår upp ögonen och ser en jätte klädd i ålderdomliga vaktkläder! Jätten har böjt sig ner över Vilgot och kliar sig i huvudet. Men här inser Vilgot att det inte är en jätte. Det är ju han som är liten. Han är fortfarande en höna. Med ett förskräckt ”kack-ahh” kommer han på benen och springer iväg. Vakten hoppar till och skrattar. Bakom vakten finns en hög mur med en gallergrind. Det är inga problem för Vilgot att ta sig mellan gallren och vidare på andra sidan.

Friday, 12 October 2018

Inktober 2018 - 12

Äventyret fortsätter. Dag 12 av Inktober. Ordet: Whale.

Mannen som tog Vilgots gamla anteckningsbok bläddrade i den och log för sig själv. Han och hans kumpaner gick därifrån skrattandes. Vilgot låg kvar i diket tills han inte såg männen längre. Hans hjärta dunkade och det gjorde ont överallt efter att ha blivit knuffad. Till slut reste han sig. Han kände efter i packningen. Inget hade gått sönder. Han kunde inte förstå varför de tagit anteckningsboken. Det verkade till och med som de visste vad de var ute efter! Hur kunde de känna till den? Vilgot började gå. Han fortsatte nordöst som han gjort tidigare. Männen hade gått tillbaka mot stationen så han var inte oroad för att stöta på dem igen.

Vilgot vandrade en stund över de böljande kullarna. Det var en klar eftermiddag men det började mörkna sakta. Han kom snart fram till en by med ett hotell där han hade bokat ett rum. På rummet tog han fram sin egen anteckningsbok. När han satt på tåget hade han skrivit ner mycket av det han hittat i den gamla boken. Han hade ritat av kartbilderna och djurteckningarna som han trott varit andra kartor. Nu skrev han ner så mycket han kunde minnas av det som stod i boken. Alla timmarna han läst sjökaptenens lilla bruna anteckningsbok från pärm till pärm betalade sig verkligen nu.

Thursday, 11 October 2018

Inktober 2018 - 11

Dag 11 av Inktober. Dagens ord: Cruel (hänsynslös)

Vilgot hade hittat den lilla bruna anteckningsboken i en byrå han köpt på en loppis. När han städade byrån så fann han boken. Den låg bakom en av byrålådorna. Boken var fylld med snirkligt skriven text, små teckningar och kartor. Allt var ganska osammanhängande men Vilgot hade kommit fram till att författaren varit en sjökapten. Något namn har han dock inte hittat. Boken verkade vara minst 50 år gammal. Anteckningarna handlade om kaptenens många resor. Det var framför allt en resa som fångade Vilgots intresse. Den tog inte plats till havs utan denna expedition verkade leda kaptenen och hans besättning genom skogar och över berg, djupt in i ödemarken. De hade letat efter en annan expedition som försvann för nästan 100 år sedan. 

Tåget bromsade in och stannade. Vilgot klev ut på en slitna perrongen. Han var den enda som klev av här. Han tittade sig omkring. Det stod några personer vid det lilla stationshuset. Annars var det folktomt och ganska öde. Inte ens en katt syntes. Bakom honom fortsatte tåget sin resa och snart var det lika tyst som det var öde. I anteckningarna hade Vilgot läst att han skulle bege sig åt nordöst. Han tittade på sin kompass och började vandra. Personerna som stod och väntade vid stationen följde efter Vilgot. Han märkte inget förrän de var i kapp honom efter bara några hundra meter. Den störste av männen ryckte anteckningsboken ur Vilgots hand och gav honom en kraftig knuff så han åkte ner i diket.

Wednesday, 10 October 2018

Inktober 2018 - 10

Dagens Inktober-ord: Flowing (strömmande)

Vilgot hittade sin plats på tåget. Han sjunk ner i sätet och pustade ut. Det kändes som en tyngd lättade. Nu var han på väg. Ur sin ryggsäck tog han fram en penna och en alldeles ny inplastad anteckningsbok. Han tog av plasten och öppnade den. På förstasidan skrev han ”Anteckningar från min expedition”. Under det skrev han sitt namn. Han log. Resan hade äntligen tagit sin början. Tåget tuffade stilla fram genom landskapet. Det skulle ta lite mer än 5 timmar att komma fram. Vilgot njöt av utsikten. Små skogspartier, åkrar och ett par små byar passerade utanför fönstret. En bra stund följde tågrälsen en smal kanal som sakta flöt fram igenom landskapet. Ett par långsmala kanalbåtar var på väg mot en sluss längre fram.

Framför Vilgot låg de båda anteckningsböckerna öppna. Hans försökte tyda en liten karta som var slarvigt ritad i den gamla boken. Den slingrande linjen måste vara en flod eller bäck. De små u-na skulle kunna vara dalar eller kanske stora gropar. Han stirrade länge på teckningen. Vilgots ögonlock blev tyngre och tyngre. Precis när han skulle somna så halkade hans armbåge av armstödet och han ryckte till. Anteckningsboken föll ner på golvet. När han plockade upp den så höll han den uppochner. Plötsligt såg Vilgot vad som var tecknat i boken. Det var inte en karta! Det var ett hästhuvud! Varför var den tecknad uppochner? Han bläddrade fram och tillbaka i boken. Flera av teckningarna som han trott varit otydliga kartor var egentligen teckningar. Alla föreställde olika djurhuvuden! Groda, varg, hjort och hästen han först upptäckte. Vad betydde detta?

Tuesday, 9 October 2018

Inktober 2018 - 9

Inktober-ord: Precious (värdefull)

Vägen till bussen har aldrig varit så lång som denna dag. Vilgot gick sakta mot hållplatsen. I huvudet försökte han komma på om han glömt något inför sin resa. Det var dock svårt. Han såg bara sin pappas besvikna blick. Hans svidande ord ekade ”Det finns inget att upptäcka längre. Stanna hemma och jobba. Då gör du iallafall någon nytta!”.

För varje meter bussen körde blev hans fars ord svagare och svagare. När de svängde in på torget framför järnvägsstationen så hade Vilgot ett leende på läpparna. Han tryckte en liten anteckningsbok mot bröstet. Den lilla tummade bruna boken var Vilgots mest värdefulla egendom. Under många långa nätter hade han bläddrat fram och tillbaka i den. Han har läst den från pärm till pärm så många gånger att han nästan kan den utantill. Nu skulle han äntligen ta reda på om allt som står i den är sant.