Gamla får

Jag gillar Super8-film. Både att filma och spela upp. Vi har arrangerat ett antal filmvisningskvällar med både tecknat och monsterfilmer.

Jag köpte en Super8-kamera när jag gick på konstskola i Falkenberg i början av 90-talet. Det blev inte så mycket filmat som jag velat. Klippningen är ganska knepig och inget jag satt mig in i.

När jag flyttat till Uppsala -95 så kom kameran fram några gånger. Här är ett litet klipp från en höstdag 1996 (tror jag). Hågahögen utanför Uppsala och några får (samt en ung undertecknad).

Trött och snuvig

Det har varit ett par sega dagar. Eventuellt har jag haft min första pollen-reaktion. Jag blir väldigt snuvig och får irriterade ögon av damm (jobbigt när man måste ta tag i städningen). Jag känner även av häst och katt sedan tidigare (dock har vår katt inte gett något utslag än). Men pollen har aldrig varit ett problem.

För ett par dagar sedan så slog snuvan till ordentligt. Jag blev så klart nervös att det var kattallegin som kommit i kapp. Jag städade hela huset ordentligt. Snuvan av tog lite medan jag städade. Men sedan var jag ute och fixade i trädgården och då slog det till igen.

Nästa dag var mina föräldrar på besök och vi skulle få iordning det gamla trädgårdslandet. Det hjälpte inte snuvan så mycket kan man säga. Det blev bättre framåt kvällen men då hade jag lätt feber/solsting av värmen som varit under dan.

Jag mår bättre nu. Det är helt klart inte katten (har testgosat med honom) och det har småregnat och blåst lite så luften är renare. Jag hittade uppgifter på nätet att halterna av ekpollen tydligen var höga just nu. Vi har ett par stora ekar precis vid trädgårdslandet...

Det tristaste är att jag fortfarande är seg i huvudet och kroppen, flera dagar efter attacken. Det har inte blivit mycket tecknat. Dock har jag kunnat jobba i trädgården på eftermiddagarna. Alltid något.

Repris: Två böcker om vänskap

Jag kom hem med en hel del från Bokmässan. Nu har jag börjat ta mig igenom högen.

Kompiskullen (org. titel: On sudden hill) av Linda Sarah och Benji Davies. Jag köpte den mest för Davies bilder. Jag måste säga att jag inte är så imponerad av texten i denna. En ganska ordinär historia om hur det kan kännas konstigt när det dyker upp en ny lekkamrat som tar uppmärksamheten från en själv. Davies bilder är också ganska rakt på och pojkarnas lekar illustreras realistiskt. Fantasin finns inte i bilderna. Jag vet inte om det skulle bli bättre om man fick ta del av deras fantasivärld men det är något som inte funkar i detta hos mig. Men en fin bok som kan ge upphov till bra samtal om vänskap.

Oliver och Fläck (org. titel: Oliver and Patch) av Claire Freedman och Kate Hindley. Här handlar det om ensamhet och att dela med sig. Jag tyckte denna bok funkade bättre när det gäller vänskap och att dela med sig. Det händer mycket och det är en hel del tokigheter. Jag tror läsupplevelsen är roligare. Dock tyckte jag typografin var gräslig. ;)

Båda böckerna är utgivna av Hippo förlag som jag tycker har en väldigt trevlig utgivning.

--------------------------------------
Detta inlägg är en repris från min gamla blogg hos Upsala Nya Tidning. Publicerad: 15 oktober 2016.

En lugn festival

Hemma igen efter en mycket trevlig helg i Stockholm.

Det är inte första gången jag besöker Stockholms Internationella Seriefestival (SIS) men första som ren besökare. Självklart fanns mina 1000 ögon-böcker i Albumförlagets monter men jag hade ingen inplanering signering eller liknande. Jag kunde glida runt och titta och framför allt snacka med folk.

Jag vet inga besökssiffror men det kändes lite glesare mellan borden än tidigare år. Det kan dock bero på ommöbleringen. Det kändes också som ventilationen funkade bättre. Men det var mycket folk och mängder av utställare. Jag kände hur det kliade i fingrarna att ha ett bord på mässan igen. Kanske nästa år? Jag har några idéer...

Det blev inte så mycket handlat i år. Det polska förlaget Centrala var där. Jag hade inte hört talas om dem tidigare men böckerna var fina. Jag träffade illustratören Gosia Hera och köpte en bok hon illustrerat. Mirelle Eriksson har jag känt ett tag. Hon har ju bland annat medverkat på Uppsala Comix flera gånger. Hennes lilla handsydda konstfanzine var jag tvungen att införskaffa. Sen har vi Johan Wanloos senaste...

Domedagsvikingen är en äventyrsbok. En sådan där där man får välja själv vad som händer. Fantastiskt dum och rolig. Jag hann lyssna till en liveläsning ur boken också.

Avslutningsvis plockade jag upp Nicolas Krizans andra bok om Mallan. En enkel historia med djup. Som vanligt välgjord och stilren.

Jag köpte några billiga böcker från Optimal (förlaget la ner för ett antal år sedan och deras lager reas fortfarande ut) men jag vill inte avslöja vad jag köpte för de skall bli presenter. Själv har jag de redan.

Dags för SIS 2017

Då var det den tiden på året igen: Stockholms Internationella Seriefestival.

Mängder med folk i dagarna två. Jag hoppade över festivalen förra året och jag ångrade det ganska snabbt. Dock hade jag för mycket jobb just då.

Nu är jobbsäsongen typ över (sommaren är alltid död) och det skall bli riktigt kul att åka. I år har jag inga som helt åtaganden. Självklart kommer jag hänga lite hos Albumförlaget och signera 1000 Ögon om någon är intresserad. Men mest kommer jag gå runt och titta och handla. Det finns alltid fina tryck, serier och annat.

Det roligaste är dock att träffa gamla vänner och sedan koppla av med en god drink (eller tre) på kvällen. Vi får se hur mina fötter tycker om detta dock. Jag har redan ganska ont...

Salongen är öppen

Igår öppnade Skaraborgssalongen på Skövde konstmuseum.

Jag var där på invigningen. Det var lite trist att lämna det fina sommarvädret som vi äntligen fått. Jag hann i alla fall med en hel del trädgårdsarbete på dan.

Det var fullt med folk på utställningen. Med tanke på hur många deltagare det är i utställningen (161st) så fyller det på snabbt.

Min kritteckning hänger inne i ett litet rum som de fyllt till bredden med bilder. En ganska kul hängning. Lite sensory overload.

Som alltid så är det både högt och lågt. Men jag tycker nog att det överlag var många bra verk. Det intressanta var att de saker jag drogs till mest var skulpturala! Jag har alltid gillat skulpturer och ting. Både stora offentliga utsmyckningar och en skön sten eller krokig pinne man hittar i skogen.

Christina Lindbergs Den rätta stunden och Jan-Olov Hilmerssons Lönnäsor var favoriter. Jag kände även igen några fina saker jag sett på Vårrundan på Kinnekulle. Det finns en hel del duktiga konstnärer i trakten.

Den tavla jag gillade mest var William Jay Habermans Point zero. Fast jag gillade ett utsnitt av den. Jag vet inte varför men just den här delen av den stora teckningen tilltalade mig.

Med på salongen

På torsdag öppnar Skaraborgssalongen på Skövde konstmuseum.

Jag bidrar med en tavla. En ganska stor kritteckning.

Jag kallar bilden "Nöten" 😜

Kritorna jag använde var Viarcos Art graf tailor shape. Vattenlösliga kritor som är formade som skräddarkritor. Riktigt härliga att använda. Lite svåra att få tag på här i Sverige. Hittills har jag bara hittat ett ställe som säljer dem och de var inte billiga...

Det skall bli kul att vara med på utställningen. Den håller på mellan 18 maj och 19 augusti.

Repris: Bokmässan på Valsätraskolan

(Lite bakgrund först. Jag har besökt Valsätraskolan i Uppsala vid tre tillfällen under åren och pratat om hur det är att illustrera böcker och gett lite teckningstips. Detta inlägg skrev jag ett tag efter jag besökt skolan för andra gången.)

En snabb uppdatering innan jag springer iväg och tittar på ett gäng superhjältar som slåss med robotar.

Valsätraskolan hade sin bokmässa (som jag hoppas blir en årligt återkommande sak) igår. Det var en succé tyckte jag. Mängder med barn och föräldrar. Alla pratade böcker och hade kul.

Personligt var det jättekul att se att barnen arbetat med en bok jag illustrerade 2007. Monsterplaneten av Pernilla Gesén. En galen historia fylld med monster, slem och blod!

En annan illustratör som besökt skolan under våren var Stina Wirsén. Hon hade arbetat med känslor med de minsta barnen.

--------------------------------------
Detta inlägg är en repris från min gamla blogg hos Upsala Nya Tidning. Publicerad: 24 april 2015.