Vilgot låter boken sjunka ner i hans knä. Skatten var alltså redan borta när Sjökapten Ohlsen hittade kammaren. Har småfolket vaktat den hela tiden? Varför hjälpte den lilla trollkarlen honom när han var bunden? Han skakar på huvudet. Hur hänger allt ihop. Han förstår ingenting.
”Du får ursäkta mig. Jag förstår inte vad som hänt mig de senaste dagarna. Allt är upp och ner.” Han tittar upp på kvinnan i fåtöljen bredvid honom.
”Jag heter Vilgot. För en tid sedan hittade jag en bok med Kapten Ohlsens anteckningar. Jag bestämde mig för att försöka följa hans expedition och se var den ledde mig. Jag har blivit rånad, jagad, bunden och tro det eller ej, förvandlad till en höna.” Han fortsätter att återberätta hela hans resa ända fram till att han kryper ut ur gången och in i källaren. Han visar den lilla papperslappen som småfolket lämnat i kammaren. Kvinnan lyssnar på Vilgots berättelse. När han har berättat klart, reser hon sig upp och går fram till en byrå. Ur en av lådorna tar hon fram två små nycklar med en papperslapp fastsatt.
”För snart hundra år sedan hittade min mormorsmor denna i vår källare. Ingen visste var den passade och den hamnade i en låda och glömdes bort. Jag brukade leka med den när jag var liten. När du visade mig det där gamla pappret så kände jag igen handstilen!” Hon räcker fram nycklarna till Vilgot. Den är de underligaste nycklar han sett. På papperslappen står det ett ord, skrivet med spretiga bokstäver som Vilgot känner igen.
”SKATEN”
Han stirrar på lappen en lång stund. Är det småfolkets nycklar som de måste ha tappat efter att de flyttat skatten? Leder de till skatten?
No comments:
Post a Comment