Vilgot böjer sig ner och tittar in i i den lilla gången bakom luckan. Det är helt kolsvart. Den lilla trollkarlen måste ha använt gången för att ta sig ut. Men det ser väldigt trångt ut. Tänk om jag fastnar tänker Vilgot. Han reser sig upp och går över golvet till korridoren de kom in genom. Det må vara blött men jag får plats resonerar han. När han kommer fram ser han att vattnet har stigit. Det går ända upp till taket på korridoren! Om han skall försöka ta sig ut den vägen så måste han simma väldigt långt under vatten och i mörker! De tre männen måste ha aktiverat mekanismen som sänkte vatten nivån och fyllt på vattnet igen. Det finns inget annat än att pröva tunneln. Han går bort till gången igen och böjer sig ner. Precis när han skall börja krypa in i mörkret slår det honom. Han har ju en ficklampa! Hur kunde jag glömma det tänker han och slår sig för pannan. Det plötsliga ljuset blir nästan för starkt för hans ögon som vant sig vid det svaga ljuset. Han lyser runt i rummet. Något blänker till. Det är den hopknycklade papperslappen som den store mannen hittat. Den röda anteckningsboken ligger en bit bort. Han plockar med båda och börjar krypa in i den trånga gången. Det är inte mycket utrymme men Vilgots gängliga kropp får plats. Han kryper i vad som känns som en evighet. Det är ett antal tvära svängar som är svåra att ta sig förbi. Vid några ställen har trädrötter trängt in i gången och det är extra trångt. Han känner hur hans kläder fastnar och rivs. Det går sakta uppåt. Han börjar tro att han aldrig skall komma ut. En liten person skulle kunna springa i tunneln. Hans långsamma krypande tar mycket längre tid. Han somnar en stund av utmattning. När han vaknar inser han att han glömt stänga av ficklampan. Batteriet har dött och det är beckmörkt! Med ökande panik fortsätter han krypa. Det är ganska fuktigt och tunnelväggarna är jord nu och inte sten. Luften är kvav och det är svårt att andas. Gången är dock aningen större så han kan krypa snabbare. Golvet verkar stiga mer nu. Plötsligt slår han i något. Har gången rasat in?! Trevande tänker han på hindret. Det är slätt och han hittar ett handtag. Han trycker ner det och svänger upp den lilla dörren. Svagt ljus strilar mot honom. Gången fortsätter framför honom ett par meter till men han känner frisk luft och han tycker att ha hör ljud. Med nyfunnen energi kryper han mot utgången.
Han kommer ut i en vad som verkar vara en källare. Gången var gömd bakom ett par lådor. Han ställer sig försiktigt upp och försöker sträcka ut sin slitna kropp. Det knakar och knäpper i varenda led. Knäna och armbågarna är ordentligt skrapade och hans kläder är inte bara smutsiga utan även sönderrivna av krypmarschen. Plötsligt öppnas en dörr och Vilgot bländas av ljuset som forsar in i rummet.
”Vad gör du här?” säger en kvinnoröst.
No comments:
Post a Comment